Bollnäs matchen
En pinne med hem från Bollnäs...
Jag tror att vårat mycket avslappnande snack i omklädningsrummet innan matchen gör att vi lyckas spela så pass bra som vi gör (stundtals), och nej det var inte hockey som snackades. Kan tyvärr inte gå in på vad vi pratade om, det skulle iaf bara fastna i nåt spamfilter. Om man som utomstående skulle komma in och höra allt som sades i ett hockeyomklädningsrum så skulle man nog bli en aning chockad, eller snarare generad…
Matchen var en mycket svajig historia där vi och Bollnäs varvar bra och ibland riktigt dåligt spel, kanske inte så roligt att vara tränare då, men som publik måste det ha varit riktigt roligt.
Det som var allra bäst från vår sida var moralen, att ligga under med 7-4 inför sista mot Bollnäs brukar innebära förlust. Men nu gav vi oss f . n på att vi skulle vända och det gjorde vi!
Grymt skön känsla att åka bakom Alex och se när 7-7 pucken smiter upp i krysset bakom Norell i Bollnäs kassen. Sen blev det en lite tv-pucks hög i hörnet, skönt för en 30-åring som aldrig lirat tv-pucken att få uppleva det också…
Sen så kanske vi än en gång skulle vara nöjd med en poäng, men sån är inte jag. Tycker faktiskt att vi ger Bollnäs vinsten i sudden alldeles för enkelt. Därifrån skall han inte få skjuta ostört, han hinner ju t.o.m. ladda.
Nu blir det träning ikväll och imorgon skall Strömsbro få kämpa riktigt hårt för att få något som helst poäng med sig från hällåsen.
Undertecknad hade en liten meningsskiljaktighet med rättskipare Säll när jag åkte ut för det brutala övergreppet mot reglementet ”puck out”. Jag tyckte att herr Säll skulle ta och träna lite höftöppningar så att han snabbare skulle komma undan när jag skall lägga ut pucken. Men han sa så som jag också skulle ha sagt, -Då får du nog ta och skjuta mig i ryggen i stället.
Hellre en puck i ryggen än en avsliten ljumske…
God kväll!
